Jag vaknade upp i morse och var som vanligt trött men trots detta kände jag mig ändå relativt frisk. Jag gick till jobbet som vanligt och kände inget symptom på att jag redan innan klockan nio skulle dömas som sjuk. Jag hann till och med dricka en kopp kaffe på jobbet tillsammans med mina arbetskamrater och inte någon av dem påpekade att jag såg sjuk ut. Även om det var väldigt synligt.
Faktum är att det har synts på mig under de senaste 15 åren att jag är sjuk men ingen har påpekat det, eller rättare sagt, ingen har påpekat att jag är sjuk. Dock har många påpekat att jag är gråhårig.
Så idag kunde jag läsa på DNs hemsida ”Botemedel mot grått hår”. Jag hade ingen aning om att grått hår var en sjukdom, att jag för varje dag som gått sedan jag fyllde 25 har blivit allt sjukare och sjukare. Och idag när jag ser mig själv i spegeln ser jag ju att jag är jättesjuk. Oj, så sjuk jag är!
Jag kan dock konstatera att jag fortfarande kan bli lite sjukare. Det finns några strån som ännu inte har grånat. Ska jag se det som att det finns hopp eller att jag snart är helsjuk?
När jag ser mig i spegeln kan jag också konstatera att håret blir allt tunnare, vikarna allt djupare och att det inte är långt borta innan det är borta för alltid. Hur ska jag se på det? Ett tillfrisknande från grått hår, eller ett nytt sjukdomstillstånd?
/TD
